JOBBCOACHNING UR MIN SYNVINKEL

Man pratar ständigt om utanförskap..Jag undrar… vem är det som står utanför

Jag som arbetslös eller våra politiker….

Vad vet våra politiker egentligen om arbetslivet eller hur det är att vara arbetslös

Att vara arbetslös har blivit en skam, något att skämmas för, inget ord man vill ta i sin mun.

Har man varit arbetslös tillräckligt länge och hamnat i J U G (jobb och utvecklingsgaratin) så får man gå på något som kallas jobb- coachning.

På coachningen får man lära sig att säga mellan två jobb, just bara för att ordet

arbetslös har en sådan negativ klang.

Hm… Hela jag måste då vara en negativ klang för jag är arbetslös.

Sen fick jag också lära mig att åldern inte har någon betydelse…

Visst…. säg det till arbetsgivarna, för det har dom ingen aning om..

Är man 50+ är det svårt och för att inte tala om 60+

Man får också lära sig att starta eget, för vissa är det nog ganska bra kunskaper.

Man får också lära sig hur man ska förbereda sig in för en intervju, helt ok.

Lära sig skriva CV och personligt brev (säljbrev, följebrev).

Skriva CV, personligt brev……. Undrar vad det är jag har skickat i väg för något under hela den tiden jag har sökt jobb……..Visst är det CV och brev, kollade och godkänt av arbetsförmedlingen.

Sen får man också lära sig hur man ska söka jobb……..Huuur … hur många sätt finns det…inte så många…

Man läser platsannonserna dagligen och då menar jag samtliga inkl alla bemanningsföretag

Tömmer nätet på all information som det går.

Tröttar ut arbetsgivarna per telefon och försöker att få dom att förstå att de inte kan klara sig utan mig… men det har dom tydligen inte fattat än.

Hjälper nu inte detta, ja… då får man helt enkelt ta på sig springskorna och packa en bunt med CV och följebrev i väskan och stoppa det under näsan på tilltänkta arbetsgivare.

Sen använda alla sina kontakter man har.....fast nu är det ju så att alla har inte en massa kontakter

Saken är den, att detta behöver jag inte gå till en coach för att lära mig det förstod jag av mig själv.

Denna coachning pysslade jag med i ett halvår, helt bortkastat var det väl inte, man
träffade hur som helst en del trevliga människor i samma situation som en ,själv….
Jobb….. nej inget jobb ännu

Undrar vad den coachningen kostade samhället/sakattebetalarna…………….

Kanske hade man kunnat lagt de pengarna på ett riktiga jobb i stället och gett oss
jobb exempelvis inom vård och omsorg eller till mer resurser inom skolan…..
vi skulle knappast bli utan arbtsuppgifter då.....